Uppdatering

Hej allihopa. Nu var det ett väldigt bra tag sen jag gjorde ett inlägg och det kan nog bero på att jag inte velat. När jag skriver ett inlägg så kommer tankarna tillbaka, när man mådde väldigt dåligt och eftersom att jag mått så bra den senaste tiden så har jag inte tänkt på att skriva något. Men jag tänkte iallafall hålla er uppdaterade och berätta hur jag mår, känner osv.

Nu mår jag jätte bra. Jag kan gå utan stöd, vikten har ökat väldigt mycket och håret växer som ogräs. Har inte varit inskriven på en månad och nästa inskrivning är i april så det är ett tag kvar. Jag har börjat gå i skolan där jag går hela dagar och är ofta ute med kompisar. Det var ett tag sen man kände av denna glädje att allt är som vanligt. Tänker längre inte på att jag varit sjuk utan nu ska jag bara blicka framåt och vara glad att jag överlever. Känner längre inte av denna trötthet som för ett tag sedan följde efter mig som en skugga, behöver inte använda rullstolen och bara det känns som en dröm. Läkarna som trodde att det kunde vara för evigt är nu i chock. Jag bevisade att man kan göra allt bara man vill och har tålamod. Det hjälper inte av att bara sitta hemma och drömma om bättre tider utan man måste kämpa för att må bra

Så detta är hur dagsläget ser ut och jag ska försöka att vara mer aktiv. Ha de bäst !!

Äntligen

När man väl har blivit klar med sina kurer och ska börja med cellgifter i tablettform så händer det som de flesta inte vill ska hända, infektion och feber. Jag blev utskriven från sjukhuset för två veckor sedan, då börjar febern och en lätt infektion i kroppen. Efter att ha spenderat ännu en vecka på sjukhus med massa antibiotika, alvedon och hög feber plus en förkylning så hade jag tur som fick åka hem på permission i två dagar detta pga värderna började se bra ut och då passade vi även på att fira min lillebror som fyllde 16, kanske inte världens roligaste födelsedag men han var otroligt glad att vi kunde överraska honom

Att få vara hemma i två dagar kändes så skönt    Att bara få byta miljö, kunna äta god mat och bara vara med familjen. Men efter två dagar så åkte vi upp igen men inte pga infektionen utan för att ta bort min CVK (slangarna vid mitt bröst) och operera in en portacatch. Operationen gick jätte bra men smärtan efter går inte att beskriva. Att ta bort min CVK kan ha varit den bästa känslan, tårarna bara rann. Detta var tecknet som bevisade att det värsta är över och att jag har klarat av den perioden. Nu är jag hemma igen och nästa vecka börjar jag med tabletterna????